1a veckan avklarad!

 
En vecka av detta 4,5månaders långa äventyr är avklarad. Det har varit en omtumlande start med många känslor inblandade, ledsna som glada och lyckliga som olyckliga. Från att ha varit ovan molnen (i dubbel bemärkelse) till att vilja vända och åka hem är ingen rolig resa, men det var så det kändes och var de allra första dagarna. 
 
Efter veckans lärdommar och helgens äventyr känns det väldigt mycket bättre inför kommande vecka. Nu vet jag hur jag tar mig till och från skolan, jag vet att jag kan få till träningen hyfsat bra, jag har Krystal som kan hjälpa mig med orienteringen, jag har fixat bankkort, mobilen fungerar också snart och fotograferandet går framåt. Ja det blir verkligen bättre och bättre. 
 
Senast lämnade jag er hängande med vetskapen om att jag skulle träffa Krystal för en löptur, och så bra den blev! Hon tog med mig till Springbrook-området som är ett naturrområde söder om Brisbane precis österut från Guldkusten. Det regnade hela bilfärden dit men när vi väl var framme tittade solen fram och höll sig uppe under hela upptäcksfärden. Det var verkligen djungel och denna löptur med Krystal var en sådan som jag drömt om att göra här i Australien. I slutet av vloggen ser ni några klipp från passet. 
 
 

Ups and downs

Min EF-skola
Nej men hej från andra sidan jordklotet, hur är det i Swedenland? I Austraialand blir livet lättare för varje dag och det känns bättre och bättre, men nu är jag besviken över att jag inte har en plats i fotografikursen förrän i januari... jag menar va fan kom igen det är ju därför jag är här... så ja det sög ju... 
 
Min värdfamiljs hus i Alexandra Hills
 
I förra inlägget berättade jag om chockboendet och ja, chocken har lagt sig men smutsen återstår... eller i veckan har jag faktiskt städat endel, bland annat torkade jag alla hyllor i överskåpen där tallrikarna och glasen står för de var täckta av ett lager med matfett :):):) 
 
Jag känner mig inte helt tillfredsställd med situationen men jag trot det beror på att jag inte har en rutin och att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att få till allt jag vill få till.
 
Jag har nämligen endel önskemål som jag vill att denna resa ska innehålla och det är är: Lära mig engelska, Foto, Upptäcka naturen, Lära känna Australiensare, Träna/orientera och såklart lära känna nya vänner i skolan.
Kelly till vänster är min rumskamrat och Sara till höger började samma dag som jag
Än så länge går det bra att lära mig engelska, det är dock en väldig omställning att endast prata på engelska men väldigt kul! och att hitta vänner i skolan går också framåt men det är lite svårt för de flesta började i september och har redan bildat sina gäng. Träningen fungerar än så länge bra och idag, lördag, är det dags för min första orienteringsträning, och det mitt i Brisbane!
 
Fotot, upptäcka naturen och lära känna australiensare går det lite trögare med men jag har ju bara varit här i en vecka så det är ju inte så konstigt. Men jag hoppas att jag klurar ut något bra sätt att uppnå de flesta av mina önskemål på. 
 
Imorgon, söndag, ska jag och Krystal (tjej som jag lärde känna när jag tränade med Järla i våras, men hon kommer från Brisbane) åka till Guldkusten och springa, får se hur det går för jag ska tydligen ut ikväll!  
 

Tårar i Brisbane

Ja vart ska jag börja... Jag är framme i Brisbane och har nu tillbringat två hela dagar i staden och i skolan. 
 
Under den 27 timmar långa flygresan hit hann jag se fem filmer varav två påminde mig om det jag var/är på väg in i. Jag kunde verkligen känna igen mig i självständigheten och befrielsen av att ta tag i sin dröm och förverkliga den. Och där satt jag i flygstolen och tittade ut över Brisbane och fälde några tårar av lycka. Det kändes så häftigt att här kommer lilla jag till stora Brisbane och jag är helt själv, jag kan göra precis vad jag vill.
 
Jag landade på eftermiddagen när solen var påväg ner så nr jag klev ut från flygplatsen slogs jag långa, varma, orangea strålar. Det var nästan som i en film men filmen avbröts när jag kliver in i huset där jag ska bo. 
 
Jag brukar inte vara kräsen och jag hade inte jättehöga förväntningar på mitt boende men alltså jag blev så chockad. In kliver jag i vad man kan kalla råtthål. Det är saker överallt, trångt och smutsigt, framförallt smutsigt och då försvann liksom all glädje och jag tänkte, hur fan ska jag stå ut här i fyra månader? Det var inte alls kul och då grät jag tårar av missnöje i smyg på den trasiga toaletten. 
 
Nu två dagar senare när jag lärt känna min rumskarmat, Kelly, och värdmamma Patricia lite mer, och när jag varit i skolan känns det bättre. Skolan är väldigt seriös och den är fräsch och har fritt wifi (wiho!) och jag har bara fått goda intryck av Brisbane som stad. Trots att det bor 2miljoner märks det verkligen inte. Jag har plats på trotoaren och köerna i butikerna är inte långa. 
 
 
Här är jag på min första löprunda i Alexandra Hills, förorten jag bor i. Hittade en liten dunge att springa i med för det mesta fick jag röra mig på asfalterade gator. 

Idag har jag dött sötdöden och käkat som en student

 
 
Mitt i veckan och idag fick jag äran att fotografera Kristin, Maria och deras barn (kan vara den sötaste varelse jag sett, titta bara på lilla J!) Åkte ner till Gbg i morse där jag mötte upp familjen vid klockan tio, en timme senare var kameran full av fina bilder. Nu har jag precis redigerat klart och lämnat över de jag tyckte bäst om och väntar lite nervöst på gensvar. Jag hoppas de blir nöjda! 
 
När jag ändå var nere i storstan' passade jag på att luncha med Andrea. Vi möttes i Chalmes Kårhus där hon visade mig hur man äter som student och sedan snackade vi ikapp med lite skvaller innan hennes nästa föreläsning började. Jag tog bilden hem igen och sedan somnade jag en timme i sängen med alla kläder på uppe på täcket. Det är som om min kropp förbereder sig på alla sätt som finns inför resan haha! 
 
Ps. Fick precis ett meddelande om att de tyckte om bilderna !! Så kul! (vad händer med mitt liv, allt är så bra?) 

En korg fylld av värme

 
Att pyssla är min grej och nu till allahelgona har jag gjort kransar till morfars och mammas systers grav, men också en till vår entré. Jag tycker verkligen att det är så mycket finare med en egengjord dekroation, eller det känns i alla fall mycket bättre och utstrålar mer värme. När jag gör mina kransar tar jag vad jag hittar i trädgården, gör en bas och piffar med något som bryter av. Det ger ett lugn att pyssla, att arbeta med händerna, ni borde testa. 
 
 
Så då var det måndag igen. I helgen jobbade jag mina sista pass på SportShopen och fick lämna in både nycklar och kläder. Kändes märkligt och resan blev ännumer påtaglig. Idag har jag faktiskt börjat packa. Men jag känner att jag måste gå igenom allt några gånger så att jag får med mig det jag behöver. Ja det är verkligen nära nu! 
 
Imorgon blir det sista passet på Hovhult och styrkegjympa med klubben men nu ska jag borsta tänderna och lägga mig <3 

En utökad portfolio och update om livet

 
Hej! Wow vad jag har fått många positiva och glada kommentarer angående att jag ska "fly" landet! Ni verkar nästan lika taggade som jag haha men ja det ska verkligen bli jättekul och tack för alla lycka till! 
 
Och som sagt förbereder jag lite varje dag men eftersom att jag inte jobbar har jag väldigt mycket tid till annat också. Till exempel var jag och sprang årets sista orienteringstävling, Smålandskvalen, och det tillsammans med IFK. Det blev en väldigt spontan tur men sådana resor brukar bli kul och så blev även denna. Kul att tävla men det bästa var att jag fick chansen att kramas hejdå för ett tag. 
 
I måndags fick Liselott och jag äntligen tummer ur att träffas. Jag fattar inte varför vi är så dåliga på att göra det för vi har så kul tillsammans! Innan jag flyttade till Hallsberg hängde vi typ varje dag men nu när jag inte varit i stan har det blivit betydlit mer sällan, såklart, men alltså när vi ses, det är som om tiden stått still. Det är sjukt härligt och jag uppskattar det så. Vi gick långpromenad med Jacko och sedan lunchade vi i stan medan vi pratade om livet och dess utmaningar. 
 
 
På tal om utmaningar var det just det tisdagen bjöd på. Då var det nämligen dags för mig att ha en familjefotografering för första gången! Jag var faktiskt riktigt nervös innan trots att jag inte kunde ha några superförväntningar på mig, och trots att det var en familj jag känner. Jag ville ju att det skulle bli perfekt. (Så är jag alltid när jag ska göra något för fösta gången, jag vill lyckas direkt). Därför hade jag försökt att förbereda mig genom att googla på familjeporträtt och scouta location att vara på. 
 
Familjen ville vara i skogsmiljö och det kändes såklart tryggt eftersom de flesta av mina fotorundor sker i skogen. Vi höll till vid Näset, en bit norr om Uddevalla, och allt flöt på bra. Det var lätta att jobba med och hade egna idéer vilket gjorde att arbetet underlättade för mig. Jag märkte att många av de idéer och knep jag hade inför försvann liksom, troligen av nervositeten. 
 
Nu är arbetet klart, bilderna är skickade och familjen är nöjd. Det känns bra och kul framförallt, min första familjefotografering är gjord och jag har fått bra bilder till min framtida portfolio! 
 
 

En dröm går i uppfyllelse!

Foto Elin Månsson
 
Och det är inte vilken dröm som helst utan en dröm jag drömt sedan högskoletiden då min kamera var ny och jag precis hade fått kontakt med hela världen genom cyberspace. Det känns alltså väldigt, väldigt mycket och betyder väldigt, väldigt mycket att denna dröm ska slå in, och det om bara två veckor. 
 
Jag ska flytta till Brisbane, Australien, för att studera engelska och foto. Drömmen om att plugga foto och engelska utomlands ska slå in (peppar peppar) och jag är så taggad. Jag kan knappt tro det själv när jag sitter här och skriver, det har varit i mina tankar så länge och att nu veta att det ska bli av är magiskt. Det liksom pirrar i mig när jag tänker på det och jag ler så stort inombords att jag nästan spricker. 
 
Jag åker den 11/11 och kommer hem den 25/3 så jag blir borta i 4,5 månad ungefär. Jag hoppar över en slaskvinter på västkusten och drar en solstingssommar på Australiens östkust istället. Det kommer att bli varmt, och ni som känner mig vet att hetta kanske inte är mitt bästa klimat, men jag tror att jag överlever ;)
 
Men allså wow vad jag är lycklig över att jag ska göra detta. Finns inga ord, det ska bli så häftigt! Nu håller jag på med de sista förberedleserna och nervositeten stiger för varje dag som går. Hur ska det bli? Har jag sökt rätt visum? Bokat rätt flyg? Har jag plats på skolan? Vet de att jag kommer? Kommer jag bli besviken? Det återstår att se och jag försöker ha ett öppet sinne! 

Sunset walk

 
Hej från sjukstugan! Eller föredetta sjukstuga rättare sagt. Jag är frisk nu och tränade mitt första pass på över en vecka igår. Det var skönt men idag har jag endel muskler som gnäller, träningsvärk tror jag det kallas. Jag körde styrka med klubben, och igår var det jag som var ansvarig och höll i passet. Jag gjorde ett klassiskt cirkelpass med olika övningar för bålen, jag tror dem tyckte det var kul, trötta och svettiga blev dem i alla fall! 
 
Annars när jag var sjuk har jag inte gjort mycket. Jag har inte haft något jobb och vädret har varit kasst så att vara inomhus blev ett faktum. Men när solen väl visade sig (läs när regnet inte öste ner) var jag bla ute och plockade svamp med Linnea, eller på promenad med kameran. 
 
 
Att gå på promenad är en typisk höstgrej för mig. När säsongen är över och jag drar ner på träningen tycker jag det är jätteskönt att ta en promenad för att tänka, men också för att ta tillvara på vädret och dagen. Jag är ute och går i uppåt två timmar varje gång. Oftast är det utan musik i öronen för att lyssna på naturens egna ljud tycker jag är otroligt rogivande och ger bättre tänk. 
 
Idag gick jag till ett utav mina favoritställen för att fånga utsikten i solens nedgång, visst var det fint? 
 
 

25manna i rörlig bild!

 
 
Jag har blivit goproägare! Det blev jag förra veckan så i helgen när 25manna var passade jag på att lära känna min nya familjemedlem genom att spela in lite rörliga bilder. Jag köpte en begagnad Gopro Hero5 Black med lite olika tillbehör (helst hade jag velat ha hero6 men att lägga ut 6000kr kändes lite väl mycket så jag fick nöja mig med en femma). Jag har inte hunnit prova alla olika funktioner ännu men av det jag testat är jag nöjd, och det är så kul att smidigt kunna ta kort och filma i bra kvalitet med en sådan liten manick! 
 
 

sthlm

 
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är mycket som händer och det är så mycker som har hänt, och Jag är dålig på att få en kontinutet i mitt uppdateradnde. Varje gång jag ska skriva blir det lite om allt möjligt och osammanhängade och inte så djupt jag egenligen vill gå på varje händelse. Det är då jag måste tänka, för vem är det egentligen jag skriver? Jo det är ju för mig. Så huvudsaken är väl kanske inte att ni ska hänga med hela tiden även fast jag vill det då jag värnar om er som lägger ner tid på att besöka min blogg. 
 
Men okej, jag har en del att berätta så jag börjar någonstans och så får vi se hur långt jag kommer. 
 
Just nu känner jag för att berätta om mina dagar med Karolin i Stockholm. Karolin är en person som jag lärt känna via Järla orientering när jag i våras var med och tränade med dem. Vi är ganska lika och kommer bra överrens. Båda två är kreativa, glada och lite galna. I alla fall så arbetar Karolin som silversmed i sin farfars ateljé på Söder. Där smider hon silversmycken och konstverk helt från grunden med inspiration från naturen. Jag kommer in i bilden då Karolin undrade om jag kunde hjälpa henne att fotografera sina skapelser, och självklart kan jag det. 
 
I måndags vaknade jag upp på bäddsoffan i Karolins tillfälliga lägenhet. Hon lagade gröt till frukost och när båda ätit upp och gjort sig redo för dagen tog vi tuben till Slussen. Ateljén ligger vid Mose backe precis där man går ut till Restaurang Gondolen. Drömmigt läge om man frågar mig. När man kliver in i ateljén rycker det i fingrarna. Det osar kreativitet och själen blir helt till sig av atmosfären och möjligheterna som finns i detta rum. Jag förstår att Karolin trivs och brinner för att få vara där och skapa.  
 
Mitt jobb bestod utav att fotografera diverse smycken och skapelser till hennes hemsida. Det var svårt, kul och krävande. Svårt för att jag inte har de bästa verktygen för uppgiften, kul för att jag gillar utmanande fotograferingar, och krävande för att det tog tid och inte alltid blev som jag ville. Men sen är jag ju perfektionist när det kommer till foto, jag vill att det jag skapar ska bli exakt så som jag tänkt och blir det inte så, ja då blir jag lite besviken. 
 
Det krävdes två dagar för att få till bilderna och nu känner jag mig ganska stolt över bilderna jag fick fram med tanke på de förhållanen som var.. Dåligt ljus, skakig miljö och inte rätt verktyg. 
 
Kul har det varit, jag har utvecklats som fotograf och varje gång jag känner att jag blivit en bättre fotograf då är jag nöjd och självförtroendet stiger. Det har också varit kul för att jag har fått lära känna Karolin ännu bättre! 
 
 
 

höst

Höstporträtt | NIkon D90 | Nikkor 50mm f/1.8
 
Ja hösten är här och med varje årstid kommer en ny kraft och ny motivation. Jag fylls av energi och idéerna och viljorna blir starka och tydliga. 

Golfproffs

 
Malin och jag är golfproffs to be och det tack vare Mattias som tog med oss på en rejäl lektion i tisdags. Kvart över fyra rullade Malin och jag in på Holma golfcenter i Brastad där vi mötte upp Mattias. Mattias har vi känt jättelänge via orienteringen men nu på senare tid har han lämnat skogen och övergått till gräsmattor istället. Nu vill han att vi ska gör det samma. Haha nej kanske inte men vi ville i alla fall lära oss mer om golf och träffa Mattemannen såklart. 
 
Jag har ju testat på golf några gånger innan men jag kände mig väldigt osäker på min sak när vi stod där på rangen och övade. Tillsut fick jag till några riktigt bra slag, så bra att Mattias till och med blev imponerad! Det var kul! Malin däremot hade aldrig hållt i en äkta golfklubba så för henne var det ännu svårare att komma in i slagen. Eller jag vet inte ens om vi kom in i slagen, men vi blev lite bättre i alla fall. 
 
När rangebollarna var slut tog vi oss an en 9hålsrunda. Mattias hade tänkt att det kanske skulle ta 1,5timmar men med två golfproffs to be med sig tog det hela 3 haha! Solen gick ner och vinden ökade och våra fingrar stelnade mot slutet. När vi äntligen var klara var det helt mörkt och Malin och jag drog upp temperaturen och statte på stolsvärmen på bilfärden hem. Det var, trots väldigt många dåliga slag, kul och jag vill absolut spela fler gånger! Tack Mattias för att du tog dig tid!
 

SM-avslutning

 
Och så var SM-helgerna över. Trots att de bara är två stycken nu på hösten känns det som mycket mer. De är liksom så intensiva att man blir utmattad. I alla fall jag. Minns ni inlägget från mitt i veckan, då höll jag tummarna för att kroppen skulle piggna till tills denna helg. Det gjorde den väl, men den kroknade rätt rejält också.
 
Nej det blev inget jättelyckat medel-SM för mig... Bommade bort mig i kvalet redan till de första kontrollerna vilket resulterade i en start i C-finalen dagen därpå. Väl där presterade jag inte mycket bättre och lika så på söndagens stafett. Trots missöden i prestationen har jag haft det kul ändå. Det bjöds på rolig orientering och som vanligt är det kul att träffa alla andra orienteringsnördar. 
 
De senaste dagarna har jag utvärderat helgen och försökt komma fram till varför det gick som det gick, varför jag presterade så dåligt tekniskt och varför kroppen inte orkade. Jag tror den största orsaken är den att jag inte haft ett ordentligt mål för helgens tävlingar. Jag har haft förhoppningar men inget tydligt mål som jag har jobbat mot i sommar. Inget resultatmål eller prestationsmål. Jag har liksom inte lagt någon vikt i resultatet och varför ska jag då antränga mig 110% när resultatet ändå inte betyder något? Jag tror det är det som gjort att jag slarvade med mina genomföranden. Kroppen vet jag inte däremot. Jag är väl bara inte så bra tränad förtillfället. 
 
Fotograferingsformkurvan har däremot stigit det senaste och jag tycker jag fick några riktigt bra bilder från helgen. Det var svårt i dimman och det svaga ljuset men resultatet blev som sagt bra ändå. Kul för mig! Endel bilder ser ni här nedan men det finns även fler på min fotoinstagram @Woasfoto (länk).
 
Kerstin Wadman | Gbg majorna OK | D20
Isac Von Krusenstierna | OK Kåre | H20 
Agnes Westerberg | OK Roxen | D20
Elvira Björklund | Trollhättans SOK | D20
Maria Eriksson | Eds SK | D20
Vi från Uddevalla!
Emma Pettersson | OK Roxen | D20
Malin och dimman
Glada supportrar
SM 2017 | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8 
 
Dimmig morgon går upp i sol gäller inte i Örebro. Hela helgen kantades av tjock dimma och värst var det under söndagens stafett. Det var som att gå omkring i ett moln, du såg inte mer än några tiotal meter framför dig. Häftigt ändå. Stafetten kan ha varit det jobbigaste jag gjort. Kände mig så svag och som jag fick kämpa för att ta mig runt. Benen skrek och krampade.
 
Ps. Min klubb och jag bodde på Scandic i Örebro där Malin, min syster och jag delade rum. Man skulle kunna tro att vi hade det riktigt flott men alltså efter kvalet såg det redan ut som satan där inne. Vi hade hängt våra äckliga kläder överallt, golvet var täckt av gräs från skorna och det luktade unket av all svett. Stackars städare som fick ta hand om vårt rum haha! Men vi trivdes ändå, badade bubbelpool och åt nutellavåfflor till frukost. 

Långdistans SM

 
Hej mitt i veckan! I helgen avgjordes Lång SM, jag var såklart där och sprang men tyvärr kom jag inte vidare till A-final. Eller det gjorde väl egentligen inte så mycket, jag var mest med för erfarenhetens skull, för att träffa vänner och fotografera. Och det är ju fördelen med att springa B-final, jag får tid till att fotografera alla duktiga löpare som kvalificerat sig! 
 
SM arrangeras i år i Örebrotrakten, och för er som har koll på min historia vet att jag känner mig trygg där efter mina tre år i Hallsberg. Det känns bra liksom, jag känner mig bekväm med terrängen och orienteringen och det visade sig också i kvalet, jag orienterade jättebra. Min kropp däremot har betett sig underligt det senaste.. Jag har varit helt orkeslös när det kommer till ansträngade aktiviteter. Det är som om jag haft en förkylning utan symptom.. Fattar ni? Jag orkar liksom inte ta i, eller jag kan inte ta i för att kroppen säger emot. På grund av detta gav jag upp under B-finalen, jag gick hem efter kontroll två, duschade och tog kameran och fotograferade istället. 
 
I veckan har kroppen sakta men säkert börjat återhämta sig. Det känns väldigt skönt och jag hoppas att jag är helt återställd inför den kommande helgens tävlingar. Då är det dags för medeldistans och nu när jag är D21a är det den distans som passar mig bäst. Lagom långt liksom haha! 
 
Lång SM 2017 | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8

Vad vore livet utan spontanitet?

Spontana resor är de bästa resorna. Inget är speciellt planerat, sinnet är öppet och man blir glad av vad som än händer. Malin W och jag bokade tågbiljetter i måndags till Ockelbo och till Malin R. Spontant må jag säga för vi bestämde oss för att träffas samma dag som vi bokade. 

Så ja i onsdags vid halv sex lämnade vi Uddevalla för Ockelbo och Malin. Resan skulle ta 7timmar men inte förrän 10h senare var vi framme. Inga läppar hängde för det, för Malin W och jag tog det som det kom och accepterade läget. Vi fick ju en extra timme i både Sthlm och Gävle plus att vi fick åka förstaklass med öppen bistro! 

I Ockelbo stod Malin R med öppna armar och välkomnade oss på stationen. Vi handlade mat, sprang en sväng och på kvällen hade vi mys i soffan. Eftersom att vi inte ses så ofta hade vi mycket att prata om och jag tycker verkligen om att prata med Malin och Malin. Jag behöver liksom inte tänka efter utan jag kan prata bäst jag vill. Jag känner mig bekväm helt enkelt.

Eftersom att värdinnan jobbar om dagarna tog jag och Malin W en tur på egen hand i Ockelbocity dagen efter. Vi spanade in blomsterbutiken och köpte sedan ingredienser till kladdkaka för det var vi sugna på så vi bakade det. Den blev asgod, seriöst bästa jag ätit! 

När treenheten var hel igen taggade vi björnsafari och åt tacos. Ja, Malin W och jag har fått höra massa björnhistorier av Malin R så nu ville vi också se en livs levande Björn. När mörkret hade lagt sig rullade vi iväg mot stället där Malin och hennes vänner hade sett Björn tidigare. Malin hade fixat så att vi fick åka med några riktiga björnexperter och bara någon minut efter vi hade placerat oss fick vi syn på en! Alltså wow vi har sett björn! Det var inte så tydligt kanske men i kikaren kunde man klart se björnen och sedan kom en till! Häftigt må jag säga!

Bra avslut på Ockelbobesöket! Idag åkte vi vidare, Malin W åt ens hållet och jag till andra. Nu är jag i Örebro för att springa SM i långdistans och ska snart sova för stt vara pigg till kvalet.

Inför tävlingen har jag inte direkt några resultat mål som förra året. I år är jag ju senior så jag är med mest för att träna och få erfarenhet, men jag hoppas att jag går vidare till A-final. Det känns verkligen inte givet, jag är inte i bra form och kroppen har varit riktigt seg i veckan... 




Moa Gustafsson, 21
Uddevalla