Plötsligt händer det

 
Jag har äntligen lyckats kamma hem mitt första individuella SM-löv. Jag har blandade känslor. Jag är så glad och euforisk på grund utav att jag nu äger ett löv, en bekräftelse på att jag är bland de främsta i Sverige. Dock känns det inte lika kul då loppet som gav mig detta inte var perfekt. Att belönas över ett lopp som inte var "bra" känns konstigt på något sätt, som om att jag inte är värd att belönas. Det låter kanske konstigt, men jag är inte så glad som jag trodde att jag skulle bli över det första lövet. Det är som om att jag fått någon slags uppenbarelse om att det inte är lövet som betyder något utan det jag presterar. Jag har hypeat ett löv mer än själva utförandet. Detta är i och för sig något jag vetat länge.. Att det är det perfekta loppet och inte priset man ska sträva efter men jag har alltid drömt om att få vara bland de främsta, kamma hem löv efter löv att jag på något sätt glömt det viktigta. Men nu står jag här med mitt första löv och känner mig lite uppgiven. Det är inte så kul att ha ett löv om det påminner om en prestation som inte var den ultimata. 
 
Sprint-SM helgen har i alla fall varit riktigt fin. Sommaren har inletts på bästa sätt. I fredags kväll anlände vi till Järnavik, ett litet, litet samhälle på den Blekingska kusten. (När jag säger vi, menar jag; jag plus IFK som jag åkte med.) Vi lagade middag, sprang en sväng och vissa badade. En bra uppladdning inför lördagens kval. I min klass var det få anmälda så att alla som blev godkända gick vidare till final. Tråkigt med få anmälningar men det gjorde att jag kunde slappna av och komma bra in i sprintorienteringen tills finalen dagen därpå.
 
SM-sprint, kval | Nikon D90 | Nikkor 50mm f/1.8 
 
Vi var positiva efter kvalet. Alla gick vidare till A-final och alla tyckte att kvalbanorna varit roliga. Vi firade det med grillkväll och firade även Max Peter som fyllde år med tårta och kubbspel. 
 
Fotograf: Elin Månsson 
 
På finaldagen var jag nervös. Jag ville ju så gjärna ha det där lövet. Taggad, lite småstressad men ändå cool tog jag tag i finalkartan och börjar springa mot startpunkten. Beslutsångest redan till ettan och oj shit vad snabbt det går på kartan, jag är redan vid fösta korsningen!  Så inleddes min sprintfinal och som ni ser vid kontroll två hade jag inte hunnit läsa in mig på kommande långsträcka. (Det röda innebär en hastighet på över 15min/km alltså typ stillastående) Valde dock en bra vägval men utförde det inte 100%, missade lite vid övergångarna och hann inte läsa in så bra utav resterande sträckor. 
 
Strulade sedan till det till kontroll 6 där jag klantigt nog missade att man inte kunde springa igenon ett hus haha.. Gjorde sedan exakt samma sak till kontroll 12 på exakt samma ställe..  Drygt för det gjorde att jag tappade ungefär 30s. Jag gjorde dock endel bra saker under loppets gång och det var att; inte hetsa upp mig och påverkas utav andra. Jag blev till exempel ikapp sprungen utav Louise, då fick jag lite negativa tankar till en början men slog bort dem plus att jag inte hängde efter henne utan valde mina egna vägval och vi var samtidigt vid nästa igen. Dock fann jag tyvärr inte de bästa löpstråken men eftersom jag inte tränat så mycket på sprint i år är det väl inte så konstigt. Jag känner att jag har mycket att utveckla så det där lövet kanske jag var förtjänt ändå. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback