22 oktober 2016

 
 
Dropparna slingrar sig nerför fönsterrutan. Det regnar och löven som tidigare har virvlat runt i vinden ligger livlösa på marken. Tvärtemot löven var jag idag. Jag har inte lagt mig ner för att regnet faller, jag har idag varit ute och trotsat ovädret i flera timmar. Idag har jag märkt kontrollpunkter ute i skogen till den tävling vår klubb arrangerar om två helger.
 
Det var blött, väldigt blött. Det regnade och blåste kalla vindar så det var verkligen ingen mystur jag var ute på. Ändock var det befriande att traska omkring där i skogen helt ensam i ovädret. Det kanske låter konstigt men det är sådant som får mig att känna mig levande.
 
Ska jag vara ärlig var jag inte helt ensam. På andra sidan av fjället traskade pappa omkring och gjorde samma sak och min syster hon testade att springa en utav långsträckorna för att jämföra vägvalen. Vi sågs inte mer än en gång och jag såg ingen annan heller. Märkligt.
 
Efter lite mer än två timmar var uppdraget slutfört. Stelfrusen rattade jag hem för att duscha en efterlängtad dusch. Kroppstemperaturen återställd och dags att åka på kalas. Idag fyller mormor 87 år. Jag trodde typ hon var 72 men tydligen inte.
 
 

Det var längesedan jag träffade mormor men hon verkar ha det bra på hemmet. Det känns skönt att hon trivs och det var roligt att se henne så pigg och glad. Hon blev rörd över att vi kom för att gratta henne och helt tagen när hon fick reda på att det var hela 87 år hon fyllde. Lilla mormor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback