Som ett guld fast bättre

SM Långdistans, final
 
Det är dagen efter finaldagen. Jag sitter i soffan och känner mig stolt, glad och nöjd. Det är inte för inte jag gör det. Igår lyckades jag på något sätt förvandla mina ömmande och staplande ben till två helt självgåenede. Jag som var så nervös efter kvalet. Nervös över att mina ben skulle krampa och skrika utav mjölksyra redan till första kontrollen. Jag som var så rädd över att bli besviken och ledsen för att kroppen inte håller. Jag som varit så rädd för att det inte ska gå. Men icke. Jag kunde trycka på, jag kände mig snabb, lätt och jag hade en vilja att inte ge upp. Igår var tillfället jag tränat för hela sommaren och det var så kul och så jävla skönt att det för en gångs skull kändes bra att springa. Att det var under Lång SM finalen är ju bara helt jäkla galet. Ni förstår nog inte hur lättad och glad jag är. Jag har lyckats träna på bra, hållit mig frisk, toppat formen och orienterat nästa prickfritt, fattar ni? Det är det här jag kämpat för så himla länge och plötsligt händer det. Det är sjukt. Jag är tionde bäst i Sverige och det kan jag leva på länge. 
 

Kommentarer
Postat av: elle

Moa, vilken bild! Härligt! Och gratulerar igen till kanonlopp!

Svar: Tack Mamma! <3
Moa Gustafsson

2016-09-25 @ 16:31:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback