sthlm

 
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det är mycket som händer och det är så mycker som har hänt, och Jag är dålig på att få en kontinutet i mitt uppdateradnde. Varje gång jag ska skriva blir det lite om allt möjligt och osammanhängade och inte så djupt jag egenligen vill gå på varje händelse. Det är då jag måste tänka, för vem är det egentligen jag skriver? Jo det är ju för mig. Så huvudsaken är väl kanske inte att ni ska hänga med hela tiden även fast jag vill det då jag värnar om er som lägger ner tid på att besöka min blogg. 
 
Men okej, jag har en del att berätta så jag börjar någonstans och så får vi se hur långt jag kommer. 
 
Just nu känner jag för att berätta om mina dagar med Karolin i Stockholm. Karolin är en person som jag lärt känna via Järla orientering när jag i våras var med och tränade med dem. Vi är ganska lika och kommer bra överrens. Båda två är kreativa, glada och lite galna. I alla fall så arbetar Karolin som silversmed i sin farfars ateljé på Söder. Där smider hon silversmycken och konstverk helt från grunden med inspiration från naturen. Jag kommer in i bilden då Karolin undrade om jag kunde hjälpa henne att fotografera sina skapelser, och självklart kan jag det. 
 
I måndags vaknade jag upp på bäddsoffan i Karolins tillfälliga lägenhet. Hon lagade gröt till frukost och när båda ätit upp och gjort sig redo för dagen tog vi tuben till Slussen. Ateljén ligger vid Mose backe precis där man går ut till Restaurang Gondolen. Drömmigt läge om man frågar mig. När man kliver in i ateljén rycker det i fingrarna. Det osar kreativitet och själen blir helt till sig av atmosfären och möjligheterna som finns i detta rum. Jag förstår att Karolin trivs och brinner för att få vara där och skapa.  
 
Mitt jobb bestod utav att fotografera diverse smycken och skapelser till hennes hemsida. Det var svårt, kul och krävande. Svårt för att jag inte har de bästa verktygen för uppgiften, kul för att jag gillar utmanande fotograferingar, och krävande för att det tog tid och inte alltid blev som jag ville. Men sen är jag ju perfektionist när det kommer till foto, jag vill att det jag skapar ska bli exakt så som jag tänkt och blir det inte så, ja då blir jag lite besviken. 
 
Det krävdes två dagar för att få till bilderna och nu känner jag mig ganska stolt över bilderna jag fick fram med tanke på de förhållanen som var.. Dåligt ljus, skakig miljö och inte rätt verktyg. 
 
Kul har det varit, jag har utvecklats som fotograf och varje gång jag känner att jag blivit en bättre fotograf då är jag nöjd och självförtroendet stiger. Det har också varit kul för att jag har fått lära känna Karolin ännu bättre! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback