52 dagar utan mens

 
Att livet här down under skulle vara annorlunda var såklart något jag föreställde mig, men att livet här nere skulle vara så annorlunda och påfrestande att det till och med påverkat min menscykel trodde jag verkligen inte. Min mamma brukar säga "det blir aldrig som man tänkt sig" och hon har verkligen alltid rätt. Ibland blir det bättre och ibland blir det sämre, och i mitt fall har det tyvärr blivit betydligt sämre. 
 
När jag satte mig på planet till Brisbane, var det enda jag visste att min dröm om att studera foto och samtidigt förbättra min engleka skulle gå i uppfyllelse. Det var det jag hade bokat och betalat för, allt det andra runt omkring som människor, staden, maten, värdfamiljen, träningsmöjligheter och allt det där andra var ovisst och det kändes bra. Med öppet sinne lämnade jag Sverige för att i över fyra månader få ägna mig åt foto varje dag. Vilken lycka. Jag kände en sådan eufori.
 
Ni som följt bloggen sedan dess att jag anläde vet om att det har strulat. Det enda jag var säker på, bokat och betalat för, är borta. Jag har försökt att hålla modet uppe, letat efter andra utblidningar/kurser you name it men jag har ingen möjlighet att studera fotografi.
 
Därav kommer jag att säga "hej då EF Brisbane jag drar nu" och det med glädje.
 
Som ni kanske förstår är jag besviken. Samtidigt är jag glad över att jag vågar avbryta och visa mitt missnöje och inte släppa taget om min dröm.
 
Nu har jag bara två veckor kvar i skolan och sedan planerar jag att resa runt,,, till New Zealand kanske, den som lever få se men det blir ju aldrig som man tänkt sig så att planera för mycket ska jag verkligen inte göra. 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: starnet

❤️

Svar: <3333
Moa Gustafsson

2018-01-09 @ 08:19:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback