1a veckan avklarad!

 
En vecka av detta 4,5månaders långa äventyr är avklarad. Det har varit en omtumlande start med många känslor inblandade, ledsna som glada och lyckliga som olyckliga. Från att ha varit ovan molnen (i dubbel bemärkelse) till att vilja vända och åka hem är ingen rolig resa, men det var så det kändes och var de allra första dagarna. 
 
Efter veckans lärdommar och helgens äventyr känns det väldigt mycket bättre inför kommande vecka. Nu vet jag hur jag tar mig till och från skolan, jag vet att jag kan få till träningen hyfsat bra, jag har Krystal som kan hjälpa mig med orienteringen, jag har fixat bankkort, mobilen fungerar också snart och fotograferandet går framåt. Ja det blir verkligen bättre och bättre. 
 
Senast lämnade jag er hängande med vetskapen om att jag skulle träffa Krystal för en löptur, och så bra den blev! Hon tog med mig till Springbrook-området som är ett naturrområde söder om Brisbane precis österut från Guldkusten. Det regnade hela bilfärden dit men när vi väl var framme tittade solen fram och höll sig uppe under hela upptäcksfärden. Det var verkligen djungel och denna löptur med Krystal var en sådan som jag drömt om att göra här i Australien. I slutet av vloggen ser ni några klipp från passet. 
 
 

Ups and downs

Min EF-skola
Nej men hej från andra sidan jordklotet, hur är det i Swedenland? I Austraialand blir livet lättare för varje dag och det känns bättre och bättre, men nu är jag besviken över att jag inte har en plats i fotografikursen förrän i januari... jag menar va fan kom igen det är ju därför jag är här... så ja det sög ju... 
 
Min värdfamiljs hus i Alexandra Hills
 
I förra inlägget berättade jag om chockboendet och ja, chocken har lagt sig men smutsen återstår... eller i veckan har jag faktiskt städat endel, bland annat torkade jag alla hyllor i överskåpen där tallrikarna och glasen står för de var täckta av ett lager med matfett :):):) 
 
Jag känner mig inte helt tillfredsställd med situationen men jag trot det beror på att jag inte har en rutin och att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att få till allt jag vill få till.
 
Jag har nämligen endel önskemål som jag vill att denna resa ska innehålla och det är är: Lära mig engelska, Foto, Upptäcka naturen, Lära känna Australiensare, Träna/orientera och såklart lära känna nya vänner i skolan.
Kelly till vänster är min rumskamrat och Sara till höger började samma dag som jag
Än så länge går det bra att lära mig engelska, det är dock en väldig omställning att endast prata på engelska men väldigt kul! och att hitta vänner i skolan går också framåt men det är lite svårt för de flesta började i september och har redan bildat sina gäng. Träningen fungerar än så länge bra och idag, lördag, är det dags för min första orienteringsträning, och det mitt i Brisbane!
 
Fotot, upptäcka naturen och lära känna australiensare går det lite trögare med men jag har ju bara varit här i en vecka så det är ju inte så konstigt. Men jag hoppas att jag klurar ut något bra sätt att uppnå de flesta av mina önskemål på. 
 
Imorgon, söndag, ska jag och Krystal (tjej som jag lärde känna när jag tränade med Järla i våras, men hon kommer från Brisbane) åka till Guldkusten och springa, får se hur det går för jag ska tydligen ut ikväll!  
 

Tårar i Brisbane

Ja vart ska jag börja... Jag är framme i Brisbane och har nu tillbringat två hela dagar i staden och i skolan. 
 
Under den 27 timmar långa flygresan hit hann jag se fem filmer varav två påminde mig om det jag var/är på väg in i. Jag kunde verkligen känna igen mig i självständigheten och befrielsen av att ta tag i sin dröm och förverkliga den. Och där satt jag i flygstolen och tittade ut över Brisbane och fälde några tårar av lycka. Det kändes så häftigt att här kommer lilla jag till stora Brisbane och jag är helt själv, jag kan göra precis vad jag vill.
 
Jag landade på eftermiddagen när solen var påväg ner så nr jag klev ut från flygplatsen slogs jag långa, varma, orangea strålar. Det var nästan som i en film men filmen avbröts när jag kliver in i huset där jag ska bo. 
 
Jag brukar inte vara kräsen och jag hade inte jättehöga förväntningar på mitt boende men alltså jag blev så chockad. In kliver jag i vad man kan kalla råtthål. Det är saker överallt, trångt och smutsigt, framförallt smutsigt och då försvann liksom all glädje och jag tänkte, hur fan ska jag stå ut här i fyra månader? Det var inte alls kul och då grät jag tårar av missnöje i smyg på den trasiga toaletten. 
 
Nu två dagar senare när jag lärt känna min rumskarmat, Kelly, och värdmamma Patricia lite mer, och när jag varit i skolan känns det bättre. Skolan är väldigt seriös och den är fräsch och har fritt wifi (wiho!) och jag har bara fått goda intryck av Brisbane som stad. Trots att det bor 2miljoner märks det verkligen inte. Jag har plats på trotoaren och köerna i butikerna är inte långa. 
 
 
Här är jag på min första löprunda i Alexandra Hills, förorten jag bor i. Hittade en liten dunge att springa i med för det mesta fick jag röra mig på asfalterade gator.