FLWR PWR

Flower power i solnedgång | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8
 
Hej. Hur mår jag? Jo Jag mår bra, riktigt bra faktiskt och det känns så skönt att ärligt kunna säga det. Den senaste tiden har varit jobbig då jag har haft stor press på mig och känt mig deppig och liksom nedstämd. Nedstämd har jag känt mig till och från i snart ett år och det är många gånger jag vaknat och inte velat kliva upp. Jag vill bara ligga kvar och gömma mig från allt och alla och slippa ta tag i dagen. 
 
Detta har gjort att jag tagit kontakt med en kurator som jag varit hos några gånger för att prata om varför jag känt mig nedstämd när mitt liv innehåller så mycket fint. Vi har pratat och disskuterat och nu förstår jag varför. Och det att förstå har gjort en jätteskillnad inom mig. 
 
Innan har jag klankat ner på mig och fått dåligt samvete för att jag känner mig nedstämd då jag inte har något att klaga på. Förstår ni? Jag har liksom ett kul jobb, en underbar pojkvän, en fungerande kropp och världens bästa vänner och familj... Hur kan jag då må dåligt och känna mig deppig? Varför är jag inte lycklig? Vad är det som saknas? Detta har gjort att jag hela tiden sökt efter något nytt men nu när jag förstår är det så uppenbart och jag mår bra. Jag har det jättebra och jag är så tacksam för livet. 

Btw så gick jag inte vidare med någon av de ansökningsprover jag gjorde... Alltså så tråkigt, jag som kämpade, stressade och pressade mig så... Aja... Men vet ni? Life goes on och jag har sökt massa annat kul inför hösten! Tack till alla som tipsade mig om utbildningar, bäst är ni!  
 
 

God morgon

 
Det är ganska grå moln som täcker min himmel just nu, jag hoppas faktiskt att det håller i sig under dagen då jag ska arbeta. Min sömn det senaste har inte varit på topp och jag vet inte varför, jag hittar liksom ingen skön position att sova på och jag är medveten i drömmarna så djupt sover jag ej. På grund av detta avstog jag från att vara med på Göteborgs natt DM. Jag kände mig sliten och skör så att springa högintensivt skulle nog ha slutat i en mindre förkylning/halsont. Det var synd för dagen igår var så vårig och skön! 
 
Jag var ledig igår så jag passade på att vårstäda lägenheten. Jag har till och med våttorkat alla golven! Nu är det jättefint här och det är skönt att inte trampa i matrester som ligger på golvet haha (Vi har så lite bänkyta att det är svårt att hålla sig inom ramarna haha) När allt var polerat gick jag en omväg till jobbet för att hämta min cykel som jag lämnade kvar för i förrgår för att jag skulle till Ebba. Väl på jobbet passade jag på att knäppa bilden till ansökan till Fotoskolan på temat "en riktigt god espresso". Bilden blev helt ok och det är den jag sitter och pysslar med just nu!
 
 
Jag arbetar denna helgen och sedan är både Harald och jag lediga i 8 dagar framöver. Vi ska åka till Stockholm den första halvan av ledigheten och den andra tar vi hos mig i Uddevalla. Mer detaljerat vad vi ska göra vet vi inte riktigt.. Hemma i Uddevalla ska vi alla fall jag hjälpa till på vår tävling och sedan ska vi även springa en annan. Det ska bli kul med svensk tävlingspremiär!
 

2015 A Year to Remember

Hej, nu har jag hållit mig borta från bloggen allt för länge. Utan flit dock, det hara bara varit väldigt mycket att göra såhär i början av det nya året. Mer om det i ett annat inlägg. Nu har jag tänkt att bjuda er på lite minnen ifrån 2015.  
 
Beskriv året med tre ord.
Händelserikt, roligt och förvånande 

 

Bästa köpet?

Resan till Magaluf 

 

Vilka sånger kommer påminna dig om 2015?

Waiting for love, Avicii - Första gången Harald och jag bonda lyssnade vi på denna. Magaluf, Orup - Denna låt lyssnade Ebba, Per och jag på då vi taggade resan till just Magaluf. Petrolium, Kent - Min fösta KentKonsert var magisk och bäst var helt klart när de splade Petrolium, så mäktigt, så bra. 

 

Vem har du umgåtts med mest?
Trots att vi flyttat ifrån varandra har jag nog faktiskt flest timmar tillsammans med Ebba!
 

Har du haft ett förhållande under 2015?

Ja och fortfarande med Harald.

 
Vart reste du under 2015?
  • Första resan på året blev till Åre på skidsemester med Ebba och Andrea. Det var en jättebra resa som vi sent kommer att glömma, vi hade jättekul och åkte som riktiga proffs i backarna. Vill ni se mer utav den resan kan ni klicka er vidare här.
  • Nästa resa gick till Paris, Frankrike på träningsläger med Holgy. Sista resan med dem = so sad...
  • Den tredje resan då flög jag ända till Portugal och Lissabon. Den resan var kort och intesiv och det bästa var att den var gratis haha! Nej men det var en riktig upplevelseresa med sjuka kontraster. Från lyx till lort i koppargruvor. 
  • Den fjärde resan var Magaluf och vid det här laget har ni nog ej missat att jag varit där haha, det var också en sjukt najs resa. Den var så bra för vi åkte dit och bara var. Vi hade inga krav på att hitta på saker utan vi bara solade och festade.
  • Den femte var till Ystad och Ebba och vi halkade över den Svenska gränsen till Köpenhmn och Danmark. Den dagen var en riktigt bra dag. Vi var glada, vädret varmt och vi upplevde de danska delikateserna i Nyhamn.  
  • Under min sjätte resa i år flög jag till Schweiz på träningsläger med landslaget. Den resan var givande och gav mersmak av vad orienteringen i framtiden har att erbjuda.
  • För inte så längesedan bilade jag ända upp till Lillehammer för träningsläger och över nyår då åkte världensbästa Holgy-gäng och jag till Idre för att fira in det nya året. 
 
 
Vad var din största tabbe 2015?

Att börja äta ppiller. Jag har mått så fruktansvärt dåligt. Jag har fått panilångestattacker och mina känslor och tankar har totalt rubbats och förstörts. Jag har inte sett en ljus framtid bara mörker för ca en månad sedan fick jag nog och rev sönder hela ppiller paketet. Jag ska aldrig mer äta ppiller. 

 

Vilka ser du som de största händelserna under året?

Jag tog Studenten! Själva studenten i sig var stor och härlig, livet efteråt har mest varit osäkert och veligt. Vart ska jag? Vart är jag på väg, vad vill jag? 

Jag träffade Harald, utom honom hade jag nog suttit och ruttnat i ett hörn. Nu bor vi i Göteborg och jag har ett nytt jobb på Roots Café. Det är stort. 

 
Har du blivit bättre på något?

Göra Kaffe! Dock inte dricka... Tänka efter, 

 

Vad var extra dåligt med året?

Att sluta på Holgy och att börja med ppiller och få alla jävla biverkningar man kunde få. Och att jag fick compartment i vederna.. Det suger

 

Vad var extra bra?

Studenten, vilken dag! Den var bäst. Resan till Åre och Idre. Att få ett nytt jobb har varit riktigt kul. Att bli tilldelad resestipendium. Att få förtroende att åka på landslagsläger. Att åka TjejVasan! Mitt "nya" objektiv är extremt bra. Att gå på bal och vara jättefin. Att hälsa på Ebba i Ystad. Alla tävlingar jag sprungit. Att träffa Harald. 

 
Lärde du känna några nya människor?

Ja många, Harald och hans familj och mina nya arbetskamrater och säkert en och annan orieterare.  Och Johan, Ebbas vän, på bilden ovan!

 

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?

Ja det har jag gjort, jag är konstig och hittar alltid på något knäppt. Fråga Ebba. 

 
Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att ta studenten, då var jag så glad och lättad.   

 

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Jag avancerade i kollektivavtalet från 86:60 kr/h till 96:70 kr/h! WOHO! plus att jag fick nytt jobb! 

 

Största framgång på det privata planet?

Jag har blivit sambo! 

 
Vem saknade du?

Min syster som fortfarande bor i Luleå, flytta hit Linni!

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Ta tag i saker!!!! Hoppas jag iaf..

 

Tror du 2016 kommer bli lika bra?

Nej, bättre

 

Vad kommer du sakna från 2015?

Jag kommer nog alltid sakna livet i Hallsberg, det är en så stor del utav mig. 

 
Vad spenderade du mest pengar på?

Kläder, mat och resor och ett objektiv

 
Vilka är dina planer inför 2016?

Satsa på orieteringen sista junioråret. Jobba på Roots fram tills sommaren (eller längre, vi får se). Hålla mig frisk, träna på och lösa mysteriet med vad jag vill bli. Resa, jag känner för att resa. Kanske en språkresa tills vintern? 

 
Vad vill du säga till dig själv inför 2016?

Ta det med ro och tänk efter men ta tag och gör saker och följ ditt hjärta. 


Julstämning i min nya hemstad

Göteborg, min nya hemstad | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8
 
Det känns konstigt att skriva "min nya hemstad" men det stämmer faktiskt. Jag har fått en ny hemstad i form av ordvitsarnas näste, just det, Göteborg! Och det är detta som jag så ivrigt skriv om i det senaste inlägget. Nu, en vecka efter beskedet känns det nästan ännu mer overkligt och jag kan inte riktigt sätta ord på denna livsändring. Jag kan inte heller riktigt se vad detta kommer att innebära för framtiden, det har gått så snabbt, lite för snabbt för min smak men jag tror det rättar till sig. 
 
Lägenheten jag och Harald har fått tag på, ja nu är vi helt plötsigt sambos!, är en hyfsat nyrenoverad 1.5a i Almedal lite söder om Liseberg. Den är verkligen jättefin men lite tom just nu så vi håller på att leta möbler mm. Det är kul! Den är belägen i ett lugnt område på tredje och högsta våningen i ett fult grönt hus när till mitt nya jobb. Ja det går verkligen fort nu. Nytt jobb, ny sambo, nytt boende, ny stad. 
 
Allt detta får mig lite ur balans så det ska bli skönt att åka på skidläger nästa vecka. 
 
 

I'll be out for a while

Fotograf Harald Henriksson | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8 
 
Idag börjar ett litet äventyr mitt i stillheten. Jag har tänkt att åka på en liten miniturné om man kan kalla det så. Jag börjar min resa idag och första stoppet blir Skövde Scoutstuga. Spännade va? Det som händer där är lite oklart för mig också, det enda jag vet är att det är O-Camp-ledar-förträff så kul kommer det nog att bli! 
 
På söndag fortsätter jag turen till Stockholm och Harald. Vi har inte setts på två veckor och under en av dessa har vi inte ens pratat med varandra då Harald gjode sitt sluttest inom GMU:n. Så han är riktigt efterlängtad! Efter cirkus en vecka i STHLM tuffar tåget vidare till Linköping där jag möter upp Fanny och Andrea. I Linköping ska vi gå på den nya Mokinjay-filmen och efter det blir det antagligen sleepover hos Andrea och när vi vaknar är det dags för Finspångs traingcamp som pågår lör-sön med tre träningar. Det ska bli kul att få anordade träningar igen haha! Och att träffa AS och FA såklart! När lägret är slut hänger jag med Fanny hem och stannar hos henne två nätter innan jag drar vidare till Hallsberg på tisdagen (en månad innan julafton!!). I Hallsberg hade jag tänkt att vara med på deras 3000m test då jag är dålig på att springa sådant själv. Det roligaste kommer dock vara att träffa alla holgysar igen! Sen bär det hem igen och då har jag varit iväg i ca två veckor! 
 
Att springa 3000m-testet är något som gör mig lite orolig. Jag har blandade känslor inför det. Som ni vet vid detta laget om ni följt mig ett tag är att jag alltid vill vara bäst och förbättra mig. Just nu känner jag inom mig att detta inte upptar den största procentandelen. Jag vet dock anledningarna men jag vet inte om jag är redo att få det svaret stämplat i pannan. Jag vill inte bli sämre och sämre för varje gång jag springer det där testet. 
 
Det är nämligen det som har hänt sedan jag för första gången sprang. När jag var 14 år sprang jag på tiden 11:34. När jag var 16 sprang jag på 11:46, vid 17 år 12:08 och vid 18 år 12:18. Det går ju inte åt rätt håll och det är alltid lika frustrerande även fast jag kan förstå. När jag var 14 år bestod jag utav skinn och ben och hade spänsten. Sedan dess har min vikt ökat. Jag har fått både bröst, rumpa och lår. Jag har byggt muskler jag inte hade tidigare och allt detta har gett sämre spänst och mer tyngd att dra runt på och fler skador att tacklas med. 
 
Till detta års test har vikten ökat ännu mer. Efter att jag börjat med p-piller har vikten sakta men säkert stigit. Jag märker inget på mitt utseende så jag förstår inte hur de där kilona är placerade. Det är irriterande för de försämrar mig fysiskt. 
 
Jag skrev ju ett inlägg tidare i höst om mina utseendetankar osv. Nu har jag de inte, jag tycker varken att jag är tjock eller ful men nu när min vikt påverkar mina prestationer är det frustrerande att se siffrorna öka på vågen. Inom konditionsidrott strävar man efter att ha ett så bra VO2max som möjligt... Alltså kroppens förmåga att ta upp och transportera syre i blodet. Detta mäts i per kilokroppsvikt så en lättare vikt ger ett bättre VO2max. 
 
Mina föredetta tränare på Hallsberg har sagt att det är den sista utvägen, att gå ner i vikt, för att förbättra sig. För mig känns det som om att jag är där. Ju mer jag tränar, desto mer sjuk och skadad blir jag och desto mer måste jag vila. Och tränar jag så att jag håller mig frisk ha rjag inte fysiken att vara bäst. Jag funderar alltså på att bränna bort lite fett (vikt) genom lagom mängd träning för mig så att jag håller mig skadefri och frisk, och andra kostvanor. Detta i sin tur borde resultera i bättre VO2max och då bättre prestation. Eller hur? 
 
Jag tänker också att min ben kommer skonas av mindre vikt att bära på. Trycket som underbenen får stå ut med för varje steg borde inte bli lika slitsamt vilket skulle gynna mina ben och lindra skadorna.
 
Om jag ska kunna göra detta känner jag att jag måste ha stöd från vänner och familj. Jag känner också att jag behöver läsa på mycket mer om vad jag antagligen kommer utsätta mig för. Jag vill inte falla dit. Jag vill göra detta kontrollerat utan att bli sjuk utav det. Det måste ta sin tid. Kanske borde jag ta hjälp av någon? 
 
Väldans vad jag flög iväg i tankarna men detta är något som jag funderat på ett tag, lika bra att det kom ut kanske. Vad tror ni? Har ni några andra och bättre förslag som kan förbättra mig? Kanske har jag fastnat i tänkandet att vikten är enda unvägen..
 
 

Second Home

Mitt andra hem | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8
 
Skogen är mitt andra hem. Här är jag mig själv, här trivs jag, här lever jag. Idag sprang jag med karta för första gången på länge. Det kändes så skönt och var lika kul som alltid. Eftersom mitt immunförsvar kämpar med att hålla en förkylning borta sprang jag lugnt i endast 30 minuter. 
 
För er nyfikna som kanske undrar hur det löste sig med träningen igår så kan jag glädja er med svaret att det gick riktigt bra. Det var väldigt kul att så många kom och gjorde precis som jag sa åt dem. Jag gillar att styra och ställa och det är extra kul när det uppskattas vilket detta pass gjorde. 

Jag ville ju bli modell

Jag | Nikon D90 | Nikkor 50mm f/1.8
 
När jag var yngre ville jag bli modell. Jag satt varje dag efter skolan och kollade på Top Model och jag totalt förälskade mig i de vackra flickorna och de bilder som de kunde skapa. Det där ville jag också kunna och göra. Men jag såg inte rätt ut, jag hade inte den kropp som krävdes och det ansikte som ville ses. Hela min tonårstid har jag levt med tanken om att jag är för tjock och för ful. Jag har inte de där jäkla kindbenen, den höga pannan, de smala ögonen, thig gapet eller pengarna att spendera på kläder och smink för att passa in. 
 
Jag är arg på mig själv att jag har känt såhär och arg för att jag brydde mig. Men när man är 13 ynka år förstår man inte bättre, trots att det sägs att alla lika mycket värda. Detta går inte in för en 13 åring när det inte syns och visas. Detta går inte in i en 13 årings hjärna när allt hon ser är något helt annat. Handlig väger mer än ord. 
 
Hela min tonårstid har jag nästan önskat mig anorexia. 
 
Den tid jag spenderade på Fridaskolan i Uddevalla var en av de värre i mitt liv, samtidigt som den tiden gett mig mycket gott och många goda minnen är det oftast det dåliga som jag minns. De fyra år jag gick på Fridaskolan utvecklades jag mycket, jag gick från flickan som var fri från bekymmer till tjejen som hade alla bekymmer i världen. Åldern, klasskamraterna och de sociala mediernas början blev för mycket och alla bara spädde på med mer och mer åsikter om hur man skulle vara och jag fanns inte i den kategorin. Att inte bli accepterad av alla runtomkring en satte också sina spår. Jag tyckte tillslut helt enkelt inte om mig själv. 
 
Trots detta har jag aldirg fallit dit "på riktigt". Någonstans har mammas ord "du är bra som du är" fäst sig. Och det är jag evigt tacksam för. Men att leva med tanken att man inte räcker till pga sociala medier, tvprogram och klasskamrater är fruktansvärt har varit riktigt jobbigt. 
 
 
Inte förrän nu, flera år senare vet jag att jag äger. Att min tonårstid blev som den blev kan jag egentligen inte hjälpa, jag som trettonåring kan inte påverka vad som visas på tv, eller vad som likeas på instagram eller vad folk uppskattar. Det är bara synd att jag föll för trycket och att jag inte var starkare. Men jag har tagit mig ur detta och om jag är stark nu? Ja. Ja jag är stark men man ska inte behöva gå igenom dessa hatiska tankar i flera år för att bli det. 
 
Jag är inte ensam. Jag tror de flesta tjejer i tonåren känner såhär men inte vågar uttala sig om det. Precis som jag.
 
Att komma tillbaka till Uddevalla efter tre år i Hallsberg har fått mig att tänka tillbaka mycket på den tidsperiod som sträckte sig från 12-16år (alltså innan Hbg). Det är inte kul att tänka tillbaka på då jag bara minns att jag inte tyckte att jag pasade in och kände mig obekväm. Att lämna denna skitstad var det bästa jag någonsin gjort och nu är jag tillbaka som migsjälv. Och jag, jag vill här ifrån igen för jag kan göra precis vad jag vill, hur jag vill. Och jag är jag och förblir alltid som jag är och jag kommer alltid att ha mina stora vackra ögon, mitt runda söta aniskte och mina härliga jävla kurvor. Fuck allt och alla som fått mig att må skit. Tack till alla som fått mig att aldirg falla dit. 
 
 

Tre

 
3 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
- Anmält mig till någon form av fotoutbildning/kurs
- Sprungit ett långt tufft pass utan smärta i vaderna 
- Hälsat på massa holgyfriends
 
3 saker jag skrattar åt
- Det Ebba och jag håller på med, vi är knäppa
- Saker jag och mina polare gjorde när vi var små 
- Skämt
 
3 saker jag saknar i min garderob
- Vinterjacka 
- Långärmade, tunna tröjor 
- Passande jeans
 
 
3 saker jag brukar säga
- Hahah va?
- Najs
- Jag orkar inte
 
3 saker som doftar underbart
- Jasminblommor
- Harald
- Mat när man är hungrig
 
4 saker jag vill bli bättre på
- Ta tag i saker
- Orientering
- Laga mat och baka
- Fotografera
 
 3 saker jag älskar att göra
- Äta när jag är döhungrig
- Fotografera och meka med bilder
- Glida omrikng på en orienteringstävling
  
 
3 bästa böckerna jag läst
Hahah jag läser inte men typ
- Fem på Äventyr (observera jag var nio år)
- 50 Shades of Grey (otroligt mycket bättre än filmen) 
- Hungerspelen 
(detta ramar in ungefär alla böcker jag läst) 
  
3 saker väldigt få personer vet om mig
- Jag hatar ljudet av blöta gummihandskar som gnider sig mot varandra, jag får så ont i tänderna av det??? 
- Jag suger på att stava och har svårt för att läsa
- När jag var liten ville jag bli modell men vågade inte säga det till mamma för hon tyckte det var dumheter haha 
 
3 saker som gör mig till mig
- Att jag är glömsk
- Ska jag göra något vill jag vara bra på det, helst på första försöket, jag gillar inte att vara dålig 
- Alla mina intressen

Blue and white

 
 
Ogillar egentligen vita byxor men idag satt de helt okej, 
 
 

.

 

Ponytails

Dagens look | Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8
 
Varför ha en när man kan ha två? 
 
Idag skuttade jag runt med två ponytails i håret och det kändes som att jag var plockad direkt ur ett gammalt fotoalbum från min barndom. Satte upp håret så här jag skulle sminka mig men tyckte jag var lite söt och att jag passade bra i det så behöll dem i. 
 
 
 

Breathe out, Breathe in

Nikon D90 | Nikkor 24-70mm f/2.8
 
Riris nya låt är gudomlig, lyssna på den, American Oxygen. 
 

Welcome to my jungle

Klädval | Nikon D90 | Nikkor 50mm f/1.8
 
Syns knappt bland träden i min nya favorit från Lidex.
 
 
 

Att bli stoppad

 
Foto Agnes Wsterberg | Frankrike 2015
 
Alltid är det något som stoppar mig. Är det inte schlatter så är det benhinnor och är det inte benhinnor så är det så är det sjuksommar och nu är det inget utav detta, nu är det löparknä. 
 
Att ha en vilja, ett mål och en drivkraft är underbart. Det senaste åren har jag kämpat med divrse skador och sjukdomar, det har stoppat mig från att ta mig dit jag vill och det är inte underbart. Det är jobbigt och det slister. Jag har ändå alltid känt att det kommer att gå, känslan av att "det här kanske är min dag" finns där hela tiden, men har den kommit? Nej. Inför säsången har jag känt mig stark. Det har jag varit också de fyra första tävlingarna. Jag har känt mig både fysiskt och mentalt bättre men vad hände? Varför har jag ont nu när det gick så bra? Nu när min dag kanske skulle komma? 
 
Och det känns jävligt ordättvist. Jag har tränat både rörlighet och skadeförebyggande, stärkt benmuskulaturen och skurit ned på löpning. Vad är felet till mitt löparknä? 
 
Felet på löparknät vet jag däremot. Felet är att det stoppar mig. 
 
 

2012-2014

 
 
    
 
 
 
 
  
 
 
 
 
Jag under de senaste två åren

2014

Beskriv året med tre ord.

Lärorikt, Känslosamt, Givande

 

Bästa köpet?

Min Bomberjacka i klädväg och mina löparskor Saucony Guide 7 i träningsväg.

 

Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?

Younger med Sabina Sey kommer påminna mig om sommaren, om Ebba och våra äventyr men också om Oskar och allt vi har varit med om, både bra och dåligt helt enkelt. Outside med Calvin Harris ft. Ellie Goulding symboliserar den senaste tiden på holgy, det är nog den enda låt jag minns att jag lyssnade på under SM-festen så den får mig på bra humör. Det kommer aldrig va över för mig med Håkan Hellström påminner mig om när jag och Maln var på Håkans Ullevikonsert i sommras, det var magiskt!

 

Vem har du umgåtts med mest?

Ebba, vi har suttit ihop mer eller mindre, det är glad för. 

 

Har du haft ett förhållande under 2014?
Enligt mig nej, enligt alla andra ja

 

Vart reste du under 2014?

Turkiet på träningsläger med Holgy, en jättebra resa! Sen har jag gjort lite inrikesresor till Luleå och Kristianstad tex och ett himlans åkande mellan Uddevalla och Hallsberg har det varit. 

 

Vad var din största tabbe 2014?
Ska nog inte nämnas här men jag har sårat en av de finaste människorna jag känner och det känns som om jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för det, jag mår riktigt dåligt av att tänka på det. 

 

Vilka ser du som de största händelserna under året?

Missen ovan, den präglar hela mitt 2014. Känslan av att jag kan prestera när det gäller. Att träffa Ernst.

 

Har du blivit bättre på något?
Matte, analogtfotografi, arbeta mentalt, träningsplanera, åka skidor, jag förbättras hela tiden precis som du. 

 

Vad var extra dåligt med året?
Jag har varit dåligt på att ha koll på mina saker, och även mig själv och jag har haft/har lågt järnvärde i korppen som har lett till trötthet

 

Vad var extra bra?

Ebbas ord, SM-festen, Sommaren, Turkiet, Att vara hos Malin i Strömstad, Sälen, Västkusten

 

Lärde du känna några nya människor?

Ja många, många nya orienterare tillexempel alla nya ettor på holgy, Oskars familj, Linneas pojkvän William   

 

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?

Ja det kan man verkligen säga

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att mamma och pappa dök upp på julavslutningen i Hallsberg, då blev jag riktigt glad. Att SM-tävlingarna under hösten gick bra, mitt paket jag fick av en hemlig vän. 

 

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Jag fick mitt första jobb! Som servitris på Gustafsbergs badrestaurang här i Uddevalla, tack Malin för det!!

 

Största framgång på det privata planet?

Mentalkapacitet under SM-tävlingarna, jag vet lite mer om kärlek

 

Vem saknade du?

Min syster som numera bor i Luleå

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Tänka lite mer innan jag gör, ta tag i saker

 

Tror du 2015 kommer bli lika bra?
Förhoppningsvis bättre!

 

Vad kommer du sakna från 2014

Holgylivet efter studenten

 

Vad önskar du att du gjort mer?

Umgåtts med Liselott mer, hon får mig att må bra. Fokuserat, lirat tennis med Malin, fotograferat och tränat

 

Vad spenderade du mest pengar på?

Kläder 

 

Och så slutligen; dina planer inför 2015?
Orientera som en gud, studenten, tjäna pengar, umgås och det jag inte hann med 2014

 

Vad vill du säga till dig själv inför 2015?

Moa, tänk efter lite innan du gör något men se till att göra saker

 

(Listan är tagen från Kenza) 


Think positive

Fotograf Ebba Ekman | Nikon D90 | Nikkor 50mm f/1.8 
 
Efter gårdagen har jag insett att man inte kan fastna i något dåligt som hänt. Ebba och jag tog en promenad runt i Hallsberg och lättade på våra hjärtan, fick ut alla kännslor och tankar som legat och gnagt. Under de senaste veckorna har jag inte haft en så bra självkänsla. Jag har svikit personer som betytt mycket för mig och det är mentalt jobbigt att hela tiden gå och grubbla över hur jag kunde handla som jag gjorde. Men alla gör fel och det enda sättet att komma någonstans är att tänka positivt, blicka framåt och förlåta sig själv. 

Har inte så mycket att göra

 
Nä har inte alls mycket att göra på dagarna och vet ni, det är så fruktansvärt skönt. Jag läser (!??!?!?! Sen när läser jag frivillgt??) och jag solar.  

hur ser jag ut från ditt håll?

 Jag | Nikon D90 | Nikkor 50mm f/1.8 
 

photo booth

 

Tidigare inlägg